Adventkalender del 2
***
Hitills har kalendern varit ganska jämt fördelad mellan underväldigande och spännande whiskys. Ganska oväntat så har Mackmyra och Lakes varit de bästa hittills. Vissa kan kanske tycka att jag var lite hård mot Fettercairn.... vissa skulle isf ha fel! Fettercairn har tamefan haft 200 år på sig att göra whisky. Om den 12-åringen är vad som ska representera destilleriet (till det priset dessutom!), nä då kan de lika gärna agera filler på blended-marknaden helt och hållet enligt mig.
Nåväl, nu glömmer vi Fettercairn och går vidare. Oh, är det en Dalmore jag ser? *sceptical-hippo-eyes*
Lucka 9
Doft: Förvånandsvärt stängd på doften. Jag hittar digestive-kex och lite sågspån tillsammans med blandade röda bär. Med lite vatten och en hel del "shaky-shaky" (som Ralfy skulle ha sagt) så kommer tydlig hallonsylt och marmeladkulor från Fazer. Kanske lite honung också. Allt är dock nedtonat till 2 på en 10-gradig skala.
Smak: Lika stängd som doften. Håller kvar den 30 sekunder och väntar på att nått ska hända. Lite maltig bitterhet och något som skulle kunna vara apelsin. Vatten gör apelsinerna lite tydligare och hintar åt zoo-tabletter. Något som får mig att tänka på maskrosblad..... fast jag har ingen aning om varför. En puff av grön malt och mandel på finishen.
Avslutningsvis: Jag har alltid varit cynisk när det kommer till Dalmore men har trots det sneglat på Cigar Malt förut. Det handlar alltså om whisky som är lagrad på bourbon-, sherry- och Cabernet Sauvignon-fat och är utformad för att paras med en cigarr. Hur ska jag känna whiskyn med en cigarr i munnen när jag knappt känner den med en fullt nollställd palett? Tyvärr, men för mig är detta en helt poänglös whisky om det är smak man är ute efter. Smakar mindre än gårdagens Fettercairn....
Shit vad tur att jag inte köpte en hel flaska av denna (den kostar ju för bövelen 900kr). Största besvikelsen hittills. Skärpning Mr Paterson!!!
Shit vad tur att jag inte köpte en hel flaska av denna (den kostar ju för bövelen 900kr). Största besvikelsen hittills. Skärpning Mr Paterson!!!
Lucka 10
Doft: Yes! Så här ska en 12yo vara! Den är en fyllig och frisk doft. Vi snackar brynt smör, honung, en tydlig fruktighet med lite krydda till. En aning muscovadosocker, syltad ingefära och nektariner. Fin kombination av PX- och bourbon-fat.
Smak: Väldigt fyllig och oljig munkänsla. Man behöver inte leta efter PX-faten.... ja och sen hann jag inget mer förän jag råkade välta ut glaset när jag skulle krama ungen gonatt. Attans! Men nu luktar datorn underbart iaf ^^
Avslutningsvis: Ja min poäng skulle iaf vara att man kan släppa en basic 12yo på 43% och ÄNDÅ få den att smaka riktigt jävla bra, till ett bra pris (459kr) och framför allt... UTAN kylfiltrering! Perfekt exempel på varför GlenDronach är mitt favoritdestilleri. Godaste luckan hitills, men absolut inte den dyraste.
Lucka 11
Doft: En fräch doft, även om det tar en liten stund för den att vakna till liv. En fin citronmaräng toppad med lemoncurd och orostade mandelflarn. Nån droppe vatten gör doften lite krämigare och plockar fram svaga hintar av mint.
Smak: Mmm, smaken är fylligare än vad doften antydde. Mmmm, här har vi lemon drizzle cake med honungskanderade valnötter, som även bidrar med lite vaxighet. En balanserad sötma. Finishen har kokos-spån och vaxiga citronskal.
Avslutningsvis: Trevligt. Citrustema rakt igenom, vilket känns fräsht. Doften är en friskare citrus medan smaken är mer bakad citrusdessert. Jag känner inte mycket som får mig att tänka "sherryfat". Bourbonfaten verkar ha varit de mest aktiva. Snäppet dyrare än systerdestilleriet GlenDronach och tyvärr inte riktigt lika bra enligt mitt tycke, så i valet och kvalet väljer jag GlenDronach. Tur att man inte behöver välja, så jag överväger starkt att införskaffa både en GlenDronach 12yo och en BenRiach 10yo :)
Som en parantes kan nämnas att whiskyn bedömdes med semitäpta näsborrar. Risk för sensorikdepressions-bias med andra ord.
Som en parantes kan nämnas att whiskyn bedömdes med semitäpta näsborrar. Risk för sensorikdepressions-bias med andra ord.
Lucka 12
Doft: Mmmmm, bakade äpplen direkt. Kanske lite päron också, men främst äpplen. Den har den där bakade noten av ett pajskal och kryddor i form av dammig(?!) kanel och vaniljstång. Här finns även en fin rostad nötdoft.... kanske hasselnötter. Det är iaf en äppelpaj vi snackar om här.
Smak: Mycket vanilj och äpplen. Lite nötig marsipan också. Det finns en friskhet så det är såväl friska gröna äpplen som röda (smått oxiderade) äpplen. Efter 6-7 sekunder kommer de där gröna bananerna också, men inte speciellt tydligt. Finishen har den där nötiga vaxigheten samtidigt som den är ganska gräsig. Den hänger kvar länge iaf.
Avslutningsvis: Mackmyra och Calvadosfat, vem hade anat att de skulle gå så bra ihop. Det vore onekligen intresant att se en buteljering lagrad på både calvadosfat och portvinsfat (kanske lite svensk ek i mixen också). Jag får dock inte känslan av vårig äppelblom så mycket som höstig äppelpaj, vilket förmodligen faller mig mer i smaken. Åter igen blev jag faktiskt nöjd med Mackmyran i luckan. Hitills har jag inte haft så mycket fint att säga om Mackmyra (även om vissa privatfat har varit fina) men jag kanske måste ta mig en funderare. Det får nog bli lite mer Mackmyra i början av nästa år.
Lucka 13
Doft: Hmmm, mer torv och rök än jag mindes, med betoning på torven. Den har en ganska söt och len profil. Rostad rotselleri, vått hö, varm asfalt.... nästan lite lampolja också. Röken tonas ner rätt snabbt. När den har skvalpat i glaset 10-15min så kommer de där märkliga noterna av violschampo fram.
Smak: Oj, ännu sötare än doften. Nu är det färsk stjälkselleri ist. Färskt gräs och lite fänkål. Det finns mer aska än rök, men torven är tydlig. Över lag väldigt vegital. Den har en ok kropp men känns ruggigt tunn på finishen.
Avslutningsvis: Mja det är inget fenolmonster men den funkar rätt fint ändå. Betydligt bättre än jag minns den från 5 år sedan. Den bedöms väll kanske inte lika sexig som sina Islay-bröder (Islays Gustav Skarsgård, fast med mindre talang?) och det kanske finns en anledning att bara 5% av spriten som buteljeras som single malt medan resten går in i diverse Johnny Walker. Detta är en helt ok malt, don´t get me wrong. Den är söt och vegital med skön torv, men om det är det du är ute efter så kommer jag peka dig åt Lagavulin varje gång.
Lucka 14
Doft: Ursäkta mina defusa termer..... men det luktar bourbon. Asså det skriker majssprit och ny ek. Väldigt vaniljigt, sött kontaktlim, lite portabello kanske.
Smak: Len smak, full av kontaktlim, sågspån eller plywood. Ja den är fan jätteträig. Svampnoten kommer efter några sekunder. Förlåt men den är inte intressantare än så. Märkligt nog känns den som typ 30% abv.
Avslutningsvis: Här har man alltså fyllt en massa småfat (därav termen "baby") med sprit och lagt den på lagring. Man har dessutom ställt bashögtalare inne på lagret, inte för att whiskyn gillar rave, utan för att aggitera spriten i faten. Små fat, basnoter, nyek... helt enkelt en skynda-på-process. Enligt mig har de overdone it. Den skulle säkert funka skitbra i en Old Fashioned, eller nått annan drink men den behöver andra ingridienser som konkurrerar för att den inte ska bli för mycket. Här har vi typexemplet med vad jag inte uppskattar med bourbon. Det finns även en film för den som är intresserad...
Lucka 15
Doft: Mjuk, vaniljig.... nästan lite parfymig. Päron, gröna druvor och shortbread. Märkbar citrus med tyngden på limeolja. Inte komplex, men bra.
Smak: En helt ok kropp. Balanserad söttma och bitterhet. Mer fokus på de gröna druvorna här, tillsammans med lite biscotti. Honungen är rätt tydlig, samt lite bitter apelsinmarmelad. Åter igen, inte superkomplext men bra.
Avslutningsvis: En av Diageos "Classic Malts". En 15yo för under 500-lappen bör man väll inte klaga på? Ibland snackas det om en viss rökighet i denna men jag känner verkligen ingen rök alls.
Vad kan man säga? Den är bra. Vill man ha en orökig bourbonlagring för under 500-lappen tycker jag absolut att man ska gå och nosa på denna. Diageo ska ha cred för att de väljer att ge ut en standardbuteljering på 15yo.
Vad kan man säga? Den är bra. Vill man ha en orökig bourbonlagring för under 500-lappen tycker jag absolut att man ska gå och nosa på denna. Diageo ska ha cred för att de väljer att ge ut en standardbuteljering på 15yo.
Lucka 16
Doft: Alkoholen är ganska het och ligger som ett störande täcke över doften. Jag tror jag känner röda äpplen och träiga kryddor. Det krävs inte mycket vatten för att alkoholen ska tagga ner dock. Nu kommer fläderblomssaft, kumminbröd, friska lingon och salvia. Lite märklig doft. Detta är inte dofter jag brukar hitta i whisky, och absolut inte i Jura.
Smak: Även här ligger alkoholen som ett störande brus som sticker. Maltsirap och toffee... även lite av de där röda äpplena igen. Åter igen, lite vatten gör en stor skillnad. Samma sak här, jag hittar fläderblomssaft och lingon. Inte lika örtig som doften. Visserligen fick vattnet alkoholen att tagga ner avsevärt, samt att det lyfter fram andra nyanser, men munkänslan blir ganska tunn. Den där härliga maltsirapen är borta.
Avslutningsvis: Ja Jura ja. Det är inte ett destilleri jag bekantar mig med ofta. De gjorde en relaunch för lite drygt ett år sedan och detta är första gången jag provar dem sedan dess. Jag känner inte igen det här alls. Kan inte komma på vad det är för fat heller. Ett väldigt trött portvinsfat? Mja, jag var tvungen att tjuv-googla lite. Premier Grand Cru Classé Bordeaux barrels.... vafalls? Känner inte igen mig alls i MoM´s tastingnotes heller. Mja, detta var inte min cup of tea, men kanske någon annans. En törstig malt, så bjud den på ett par droppar vatten.