WhiskyWombat

 

I min erfarenhet finns det få destillerier som gör sig så bra i hög ålder (30+) som Glen Grant. Den här whiskyn är Buteljerad av Berry Bros. & Rudd i serien "Berrys Own Selection". Jag har bara bra erfarenheter med BB&R men deras buteljeringsdesign är allt annat än upphetsande.

Inte för att utseende är det viktigaste men personligen gillar jag när ett destilleri eller en buteljerare visar lite personlighet. Karuizawa (speciellt Noh-serien) har enligt mig de snyggaste ettiketterna på marknaden, Lagavulin har ett väldigt stiligt utseende utan dyra specialförpackningar, och det går inte att ta fel på Signatory´s karismatiska Cask Strength-buteljeringar.

Förutom en tråkig ettikett (som skulle passa bättre till ett par manchester knappar) så har Berry Bros. & Rudd tyvärr lite bristfällig information på ettiketten. Det står att whiskyn är ofärgad och okylfiltrerad vilket jag uppskattar, men det står ingenstans vilken typ av fat (Sherry? Bourbon? Port? Butt? Hogshead? Barrel? m.m) whiskyn har lagrats på. Det står inte heller hur många flaskor som buteljerades. Det är tråkigt att förpackningen representerar whiskyn så dåligt helt enkelt.

 

Av färgen (och smaken) att dömma så råder det inga tvivel hos mig att whiskyn är lagrat på ett sherryfat. Jag skulle gissa på en 3rd till butt. Det genomsnittliga värdet på denna flaska, enligt Whiskybase, ligger på 407,48 euros. Med detta i åtanke kan jag nämna att jag bytte till mig den här flaskan mot en flaska jag betalade straxt under 1900kr för. Minst sagt en trevlig affär.

 

 

 

Doft: Mmmm, det kommer många olika noter och alla är äpplen (gröna, röda, äppelcider, äppelmos, äppelskal) huvudsakligen röda ugnsbakade. Den utvecklas med punch, lite limeolja och färsk ingefära. Efter lite tid i glaset kommer björnbärssylt. Doften är väldigt len och syltig. Det hela toppas av med möbelpolish och lite kryddighet från eken.

Smak: Ooooh, den är fantastiskt len. Huvudsakligen är det de röda äpplena från doften tillsammans med en härlig värme från eken (som tar betydligt större plats än i doften). Kanel och kardemumma. Den är inte ofredande någonstans. Lite muskovadosocker och ev lite rostade nötter. Vatten tar bort värmen, lägger till lite gröna druvor i bakgrunden och tar fram mer sötma.

Avslutningsvis: En väldigt fin 37-åring! Det är så lätt att whiskys blir överekade vid den här åldern men den här har helt klart klarat sig från detta. De officiella smaknoterna på flaskan talar om kaffenoter, vilket verkligen hade kompleterat whiskyn fint. Dessvärre lyser de med sin frånvaro. Doften får ett MVG men smaken håller inte riktigt samma kvalité. Allt som allt är den definitivt en god whisky som har åldrats med värdighet.