GlenDronach

***
 
 
Yes, det är dags för mitt favoritdestilleri!
 
Många skotska destillerier har gaeliska namn. Det första man behöver ha koll på när det kommer till whisky är ordet "glen" som betyder "dal". Den andra delen av namnet kommer från "dronac" som betyder "björnbär" vilket ger destilleriet namnet "björnbärsdalen" på svenska. För någon som mig som har växt upp med Astrid Lindgrens sagor så har namnet en väldigt mysig Bröderna Lejonhjärta-känsla över sig. Destilleriet har tagit sitt namn från sin vattenkälla, "dronac burn" (burn betyder källa).
 
Destilleriet ligger vackert beläget nära Huntley i Aberdeenshire, i den östra delen av högländerna. Hurvida GlenDronach tillhör Speyside eller Highlands kan man diskutera, eftersom alla verkar dra speyside-gränsen lite annorlunda. De flesta (inklusive de själva) brukar dock benämna whiskyn som highland-whisky.
 
GlenDronach grundades 1826 av James Allardes (uttalas allerdajs på svenska) och var ett av de första licensierade destillerierna som registrerades. Destilleriet byggdes brevid "The Glen House" som är ett pitoreskt hus från 1771. Det har använts som bostad för destilleriets master blender över åren. Det är dock inte bara Glen House som är pitoreskt, hela destilleriet är väldigt atmosfäriskt och är allmänt känt som ett av Skottlands vackraste.
 
Destilleriet har haft en händelserik historia. Ca 10 år efter att det grundades (1837) förstördes destilleriet i en brand. Därefter har destilleriet bytt ägare fler gånger än jag byter underkläder, så jag kommer inte gå in på alla. De nämnvärda gjordes ändå efter milleniumskiftet. 1996 blev destilleriet "mothballed". Termen kommer från de pellets (kallade moth balls) som läggs bland kläder för att skydda mot klädmalar när dessa ska ligga undanstoppade länge. Mothballed innebär alltså att man stängde destilleriet och satt det på stand-by, för att eventuellt öppna det i framtiden. Vid det här laget lagrades whiskyn i sherryfat, kornet golvmältades fortfarande på destilleriet och man använde även direkteldade pannor. Destilleriet öppnades igen 2002. Ägarna sålde sedan destilleriet till Chivas Brothers (som gör Chivas Regal Blended Whisky) 2005. Chivas började använda sig av bourbonfat och bytte till ångvärmda kopparpannor, vilket får mig att rynka på näsan. Tack och lov kom BenRiach Co, med Billy Walker i spetsen, och köpte destilleriet 2008. Vid det tillfället hade destilleriet ca 9000 fat på lager. Billy Walker axlade rollen som master blender på destilleriet och 2009 släpptes deras nya core-range, 12yo, 15yo, 18yo och 21yo, som var helt sherrylagrade. Det var även här man började med Single Cask-serien där man en eller ett par gånger om året släppte ett gäng single cask-buteljeringar. Dessa buteljeringar har varit exeptionella sherrybomber och har varit en starkt bidragande faktor att GlenDronach fått den förnyade status som de fått. 2016 såldes dessvärre GlenDronach och BenRiach´s två andra destillerier (BenRiach och Glenglassaugh) till Brown-Forman, som även äger Jack Daniels. Sedan dess har Rachel Barrie varit master blender.
 
Som jag sa så golvmältades kornet fram till 1996, vilket är traditionellt och mysigt men även slitsamt och inte speciellt kostnadseffektivt. Mältningen gjordes med kol och en viss andel torv, vilket gjorde malten maffigare, om än inte rökig. Efter öppningen 2002 köper man dock, likt de flesta destillerier, in malt från mälterier. Man fortsatte dock med direkteldade kopparpannor fram till 2005, vilket då endast gjordes av GlenDronach, Glenfarclas och Springbank. Det innebär att man värmer destilleringspannorna genom att elda med kol under, ist för ånga som numera är standard. Direkteldningen ger en lite maffigare sprit (och även detta är en traditionell metod) men det sliter signifikant mer på pannorna, vilket gör att dessa måste bytas oftare. Glenfarclas bytte faktiskt till ångade pannor ett tag men ansåg att det blev en så stor skillnad i karaktären att de valde att börja direktelda igen, så tydligen verkar detta spela roll.
 
GlenDronachs maffiga sprit gör att de potenta sherryfaten har svårare att överrumpla spritens karaktär, samt ger den ett fint djup.
GlenDronach har förtjänat sin stämpel som sherry-bombs-kung, men det är även här vissa riktar kritik. Man menar att whiskyn smakar mer sherry än whisky och att destilleriets "russin-whisky" är för söt. Det är helt och hållet en fråga om smakpreferens men jag kan kan till en (väldigt) liten del hålla med. Personligen tycker jag att GlenDronachs whisky generellt sett är bäst kring 20-21 år och att faten tar över för mycket därefter.
Glendronach har en fyllig karaktär med torkade frukter som fikon, dadlar och kryddor. Man kan inte beskylla den för att vara vek eller blaskig. Precis som tex Aberlour, Macallan eller Glenfarclas så passar GlenDronachs stil sherry-lagringar och medan bourbon-lagringar tenderar att vara mindre än spännande.
 
GlenDronach buteljerar alltid sin whisky på 46% eller högre och det står tydligt att den är ofärgad och okylfiltrerad. De har dessutom alltid en åldersangivelse på sin core-range, även på 8-åriga Hielan som adderades till core-rangen 2015, trots den rådande NAS-trenden.
 
Det sista jag vill nämna är det intressanta som följer av att GlenDronach var mothballed 96-02. Det innebär att tex deras 18-åring i dagsläget innehåller whisky som är 22år och äldre. För 18 år sedan var det 2001 när destilleriet inte produccerade något och eftersom whiskyn måste vara minst 18 år gammal så betyder det att spriten är från 1996 och bakåt, när man dessutom golvmältade kornet och direkteldade pannorna. Detta betyder också att minimumåldern i 18yo och 21yo är DENSAMMA, men 21yo kostar mer.
18-åringen är på väg att försvinna tills dess att man kan blanda med spriten från 2002 och frammåt. Samma sak hände med 15-åringen och samma sak lär hända med 21-åringen. Det innebär att man bör passa på att köpa 21-åringen senast ca 2021 - 2022. Om man kollar på den svarta märkningen på varje flaska så kan man se när just den flaskan är buteljerad och därmed räkna ut minimumåldern.
 
Jag älskar GlenDronach för att de gör maffiga sherry-bomber med craft-pesentation. De är öppna med åldern och sätter hellre en 8a på ettiketten än att buteljera som NAS. Allt som destillerats innan stängningen 1996 är dessutom traditionellt/gammeldags producerat vilket jag uppskattar, i en tid där datorer ersätter människor.
 
***

Kommentera här: