Glen Rothes # 6183
***
Min första Glenrothes här på bloggen.
Denna tillhör en serie av sherrylagringar som jag fick tag på via SWF. Jag har redan resenserat Glenlivet från serien och jag kommer innom kort även ge mig på Blair Athol. Jag har även smakat Longmorn-buteljeringen och med lite tur så kommer även den upp här snart.
I min whiskygrupp har Longmorn prisats som den solklara favoriten i serien men jag vågar nästan säga tvärtom, då Longmornbuteljeringen är den som fallit mig minst i smaken. En vis själ uppmuntrade mig dock att köpa två flaskor av denna Glenrothes och såhär i retrospekt kan jag inte göra annat än att hålla med honom.
Det framgår inte vilken typ av sherry som har lagrats i faten innan eller vilken typ av fat det är, men med tanke på antalet flaskor vågar jag påstå att det är en sherry "butt"
Glenrothes 18yo
Sherry Cask #6183
Flaska 334/618
55,2%
Doft: Det första som slår emot mig är fyllig marsipan. Snabbt kommer även jordgubbar med vaniljsås och blåbär. Lite omogen mango letar sig fram trytt av mandelspån och något karamelliserat... som ytan på en creme brulé. En skvätt vatten tar fram påtaglig honungsmelon (som tar över doften) tillsammans med päron. Den blir farligt nära parfymig men utan att gå över gränsen. Med tiden kommer tydlig vanilj och rostad kokos!
Smak: Huvudsakligen krämig vanilj med hallon. Andra halvan av paletten är nötigare och har en blandning av bittermandel och sötmandel med subtil ek. Vatten tar bort värmen och svalkar ner whiskyn. Precis som i doften drar vattnet fram honungsmelon och mjöliga päron samt syrligt melongodis.
Avslutningsvis: Shit! Jag gillar denna mer än både Glenlivet och Longmorn från samma serie. Den här whiskyn blir nästan bara bättre och bättre med tiden och jag föredrar den med några droppar vatten. Dock känns alkoholen mer som 45% än 55%. Mjuk, trevlig och fin balans mellan frukt och krydda. Det känns som att den har nått sin sweetspot åldersmässigt. Frisk men inte för ung. Komplex men inte för gammal. Bra jobbat!
VG
***