WhiskyWombat

Som de flesta av er redan vet så är inte "Breath of Speyside" ett destilleri. Ibland släpper oberoende buteljerare whisky under ett påhittat namn istället för att ange destilleriet. Ska jag vara ärlig så är jag inte säker på varför man gör detta. Den enda (om än otroliga) anledningen jag kan komma på är att destilleriet inte vill stå för kvalitén på whiskyn som säljs.

 

En annan möjlighet är som i fallet med Longrow och Hazelburn. Båda kommer från destilleriet Springbank, men de avviker så pass mycket från Springbanks karaktär (Longrow är rökig och Hazelburn är trippeldestillerad) att man inte vill ge den samma namn som destilleriet. Om så skulle vara fallet så skulle jag hellre se att man följde Bunnahabhain´s exempel. De släpper Bunnahabhain som är en orökt whisky medan deras rökiga whisky går under namnet "Bunnahabhain Moine", även hos de självständiga buteljerarna.

 

Namnet kan vara något objektivt som tex "Lochranza" vilket är ett samhälle på ön Arran men även Blackadder´s namn på destilleriet Arran. Ett destilleri kan även ha mer personliga namn. Buteljeraren "Hunter Laing" väljer tex att kalla Glenfarclas för "Probably Speyside's Finest" och i det här fallet går det rykten om att Adelphis "Breath of Speyside" är Glenfarclas.

 

Personligen kan jag tycka att hela grejjen med att släppa whisky under ett alias är irriterande. Jag vill helt enkelt veta vad det är jag köper.

 

Doft:  Utan vatten är doften ganska stängd of försiktig. Jag hittar lite wienerbröd, en hel del gummi och lite jordig lakritsrot. Eventuellt lite aprikoser längst bak. Efter en sund mängd vatten öppnar doften upp sig ordentligt dock. Aprikoserna armbågar sig oblygt fram och tar rampljuset tillsammans med röda vinbär. Det kommer dessutom en tydlig vanilj som mjukar av det hela. Inte speciellt komplext, men ganska trevligt.

Smak: Utan vatten är även smaken återhållsam. Längst fram står nya gummistövlar som har trampat i malt och rosmarin. Någonstans finns det lite beska mandlar också. Vattnet tar fram lite mer aprikoser i smaken och förstärker rosmarinen. Det kommer lite lakritsrot som inte riktigt bidrar med något trevligt. En ganska vek finish som mest bjuder på Gunpowder-te.

 

Avslutningsvis: Helt klart en besvikelse! Jag förväntade mig en stor, om än ung, sherryexplotion i A´bunahd-klassen men så blev det inte. Jag skulle aldrig gissa att detta var ett 1st fill sherry cask. Möjligen ett trött 2nd fill. Fatet verkar ha sovit på jobbet och malten verkar inte haft så mycket ambitioner på egen hand. Whiskyn är förvånandsvärt stickig även efter vatten, och när den väl slutar sticka har man tillsatt så mycket vatten att whiskyn luckrats upp och drunknat. Doften blev helt ok, men smaken ansträngde sig inte ens. Första besvikelsen från Adelphi.