WhiskyWombat

 

Idag dricker vi dyrgrejjer.

Det går förmodligen inte att prata om whisky från "the good old days" utan att prata om Karuizawa. Destilleriet ägdes av ett företag som huvudsakligen sysslade med vin. Utan förklaring bestämde man sig för att lägga ner destilleriet och helt ägna sig åt vin. Det fanns många som la bud för att köpa destilleriet men destilleriet var inte till försäljning utan lades ner och hela lagret med sprit såldes istället till Number One Drinks för buteljering.

Karuizawa beskrivs i många munnar som sherrylagrad vilkanwhisky, vilket kan låta både gott och/eller exotiskt, och på sätt och vis stämmer det. Destilleriet hör till en av samlar-giganterna där flaskorna nu för tiden säljs för upp emot 500 000kr per flaska och där drycken numera lagras som altier istället för att drickas.

 

Det här är en äldre flaska som buteljerades i början av 2007 för den svenska marknaden. Jag hade turen att få köpa slaskan av en kille som fått den i födelsedagspresent av sin pappa. Dessvärre gillade han inte whisky så jag fick köpa den för en överenskomlig peng.

 

 

Doft: Doften är lite anonym i början men med lite tid kommer len sherry fram i form av kanderade päron, mörka druvor och grillade fikon. Här finns definitivt en liten puff av rök och något som påminner om vitt te. Så småningom kommer kryddigare noter som kardemumma och rostade mandlar , även om dessa håller sig i bakgrunden. Vatten tar fram lite övermogna plommon.

Smak: Smaken är inte lika komplex som doften. De kanderade päronen och grillade fikonen finns här med. Det är som att det fortfarande ryker liiiiite från fikonen. Ganska påtaglig ek med en rostad nötighet. Vatten tar fram lite vingummi.

Avslutningsvis: En spännande bekanskap från ett dött destilleri. Med dagens priser skulle jag aldrig köpa denna och hade jag en hel flaska skulle jag onekligen sälja. Men det är bra whisky och kan man få tag på ett sample så rekomenderar jag den definitivt.

Med risk att låta pretansiös så skulle jag beskriva den som "Metamorphosis Narcissus" av Salvador Dali. Vid första anblick tänker man "snygg, men what is all the fuss about?". Men ju mer tid du spenderar på den ju mer saker börjar du se. Tillsätt lite vatten så blir den ännu bättre.... whiskyn alltså, inte tavlan.