Adventkalender del 3

***
 
 
Ok, det är jul om en vecka och vi är inne på slutspurten av kalendern. Jag sitter och håller tummarna för att det ska komma en Springbank, Glen Garioch, Glengoyne eller Wolfburn innan kalendern är slut. Smögen känns lite väl optemistiskt att hoppas på. Vem vet, har man riktigt tur kanske man kan få en single cask och/eller en cask strength.
 
Lucka 17
 
Doft: Hehe, nämen hallå. Jordgubbssylt, vita stenfrukter och massor av krämig vaniljsås! Jodå jag tror att det finns en mandelbotten längst ner också. Mer komplext än så var det inte riktigt, men det behöver inte vara askomplext för att vara gott! Mja efter ett tag hittar jag en blommighet som för tankarna till hägg. Inte tantparfymigt dock.
 
Smak: Mmmm, denna var fyllig och fin. Här har vi sockerkaka med mycket jordgubbssylt och krämig vanilj. Den känns oljig och fin i munnen. Asså det är en gräddtårta i glas detta. Finishen är ändå medellång. Lite imponerad är jag nog :)
 
Avslutningsvis: Trevligt med en whisky från en oberoende buteljerare. That Boutique-y Whisky Company har ju dessutom sina ascharmiga etiketter i serietidnings-stil, synd att den inte satt på sampleflaskan också. Nämen den här är jag skitnöjd med. Den är dessutom ett praktexempel på att whisky med blek färg inte behöver vara mesig i smaken! Om nom nom nom!!!
 
Lucka 18
 
Doft: Men vafaaeen? Man måste ju undra om det blivit något fel. Det här doftar precis som Irn Bru som nån har låtit en Piggelin smälta i! Superfärsk mango och ett knippe vaniljstänger. Nämen nu vet jag, nu vet jag.... det luktar en massa Juicy Fruit-tuggummi!
 
Smak: Juicy Fruit som man löst upp i Xanté. Otroligt söt. Som en skum likör. Skumbananer!!! Finishen har nästan lite Kahlua över sig...
 
Avslutningsvis: Jag hade aldrig, ALDRIG gissat på att detta var en whisky. Förmodligen en barnvänligare version av Xanté. Den får Southern Comfort att framstå som ett Islay-monster! Min väldigt icke whiskydrickande tjej tyckte inte ens att det luktade whisky om den. Jag var tvungen att googla detta. Tydligen är detta fransk single malt (det står på ettiketten duuuh) från Cognac, gjord på korn från Cognac. Spriten har fått ligga på Limousin-fat för att sedan slutlagras på cognac-fat. Grundaren är en ballerina som la dansen på hyllan och ville göra whisky ist. Tydligen måste de ha funnits ett tag, för de släppte en 10yo 2015, men jag har tametusan aldrig hört talas om den. De som vill dricka whisky kommer definitivt fnysa åt den här... diabetiker som gillar Xanté och tuggummi däremot ;)
Helt klart den mest absurda whiskyn jag någonsin druckit!
 
Lucka 19
 
Doft: Både rök och torv, med tyngden på röken, något animaliskt (jag är dock inte beredd på att gå så långt som att säga ladugård). Lite päron och knäck. Det är en len doft utan hetta eller alkoholstick i näsan. Lugnare och snällare än Islay-rökarna.
 
Smak: Hehe, hela tungan pirrar (men sticks inte) som om myror traskar omkring. Bränt socker, päronskal, honung och stearin. Möjligen lite sötlakrits också. Röken försvinner helt på finishen, eller nja, det gör det mesta. Lite hö och sågspån är vad som hänger kvar.
 
Avslutningsvis: Mja det här är väll najs. Den är varken fyllig eller lätt, den är inte klen i röken men inte maffig. Den känns väldigt avvägd och rätt sofistikerad. En fin fruktighet från speyside möter en tydlig rökighet från Islay.... dessvärre blir inte helheten bättre än vardera del. Här blir 1+1=1.... förstår ni vad jag menar? Bra whisky, men jag kan lika gärna köpa Balvenie Double Wood (489kr) och en Ileach (312kr) för samma peng som denna (799kr). Den är vell fin, och det är lite kul att Balvenie bara producerar rökig whisky en vecka om året, men med tanke på priset så kan man göra bättre ifrån sig.
 
Lucka 20
 
Doft: Mmmm, väldigt fruktig doft men en del kryddor. Konserverad ananas, torkade aprikoser och bakade röda äpplen. Den blir mer sherry-esk med mörkare frukter och julkryddor med tiden. kaneltäkta dadlar kommer i bakgrunden. En lite murrig träighet som lyfter fram åldern lite. 
 
Smak: Yes yes YES! Här har vi torkad ananas, söt apelsinmarmelad, mandlar och äppelmos. mycket torkad och konserverad frukt över lag. Sherryn är mer torkad gul frukt än dadlar, russin och julkryddor. Får mig att tänka PX-fat. Den torkade ananasen dominerar.
 
Avslutningsvis: Här har vi något jag har köpt flera gånger tidigare. Den har gått upp en 100-lapp (649kr) sen jag köpte den sist men jag vill hävda att den fortfarande är värd pengarna, så länge den inte går upp mer. För en 500-lapp är detta fantastiskt, för 650 är det bra. Detta är inte en sherrybomb, men den har verkligen anammat sherryn på ett fint sätt. Den har en märkbar mognad till sig och den tycks hålla en jämn kvalitet över åren. Helt enkelt ett tryggt kort som alla borde prova någon gång.
 
Lucka 21
 
Doft: Det märks att denna har blivit lagrad på romfat. I huvudsak gräsig doft. Romen kommer fram i form at arrak och molipect. Något som får gommen att dra ihop sig längst bak. Med tiden kommer tydligare vaniljessens. Nä förlåt men doften är stängd och tråkig. Inte alls trevlig.
 
Smak: Första sippen skrek molipect och fick gommen att dra ihop sig på nytt, men den blir bättre efter det. En betydligt oljigare munkänsla. Romen är ännu mer tydlig här. Vanilj, pyttelite arrak och en ganska estrig spritsmak som för tankarna till billig Havanna Club. Åter igen ganska gräsig... en metallisk fruktighet" (första gången jag beskriver nått sånt) ungefär som om man skulle slicka på en konservburk som man hade konserverad ananas i för 3 dagar sedan. Rommen är det enda man känner på finishen.
 
Avslutningsvis: Jag kommer inte köpa en flaska av denna. Kalla mig fördomsfull, men irrländsk whiskey brukar inte vara min cup of tea. Detsamma gäller för romlagringar. Tyvätt, den är för gräsig. Det smakar som att man tagit 3 delar grain-råsprit och plandat med 1 del billig ljus rom. Inte ett fan helt enkelt...
 
Lucka 22
 
Doft: Mmmm, riktigt maffig denna. Väldigt tydlig torv. Det finns multnade trä, rök och BBQ-sås. Rökt paprika och en fin umami. Här kan man inte klaga.
 
Smak: Hmmm, ganska skum munkänsla. Den har helt klart röken, men har lika slät textur som bananpurré. Jag förväntar mig något med bit i men sen käns nästan läskigt len. Aja, lika mycket torv som doften, men röken känns lite tydligare. Umamin blir ordentligt nertonad. Vanilj och lite skumbanan. Kanske lite grillade äpplen också.
 
Avslutningsvis: Doften är så maffig att smaken nästan blir obehagligt len. Den saknar texur på nått sätt. Nu snackar vi ju bara en dryg 500-hundring för en flaska så det är den värd, men Ardbeg 10yo hade gjort jobbet bättre enligt mig. Styrkan här finns främst i doften (och så har den ju en ganska charmig etikett. Den är ju buteljerad av Fox Fitzgerald, men jag hade velat veta vilket destilleri den kommer ifrån.
 
Lucka 23
 
Doft: Asså amerikansk whisky som är mörk som en sherrylagring.... är det konstigt att man förväntar sig att det ska vara en bourbon? Vet inte om den underliggande assosiationen kommer spöka i intrycken nu. Mycket ek, lite barrträd också och en reding sväng vanilj. Lite marsipan och snudden på körsbär. Det känns inte som att jag går för långt om jag kallar doften "gräddig". Vatten plockar fram fina röda äpplen som tar över fruktigheten..... nä fan, nu kom det russin också (HUUUUUR?!) Det här luktar högst angenämt må jag säga!
 
Smak: Ganska het, den här kommer nog behöva några droppar vatten. Mmmmmm, ja här har vi körsbären, och väldigt mycket marsipan. Bitter mörk choklad. Eken kommer med muskovadosocker och träiga kryddor. Det här är ju faaaeeen bra! Vatten gör den lite snällare och lite sötare, men annars ändrar det inte så mycket.
 
Avslutningsvis: Det här var fan bra! Det är weird när hjärnan säger att det är en bourbon man dricker, vilket bara gör estrigheten ännu mer imponerande när man påminner sig om att det är en Single Malt. Jag har inte hittat en pålitlig källa än, men jag har fattat det som att den här bara är 3år gammal. Isf är det tametusan snyggt jobbat på riktigt! Smakar som en 50/50-blanding av 1st fill Bourbon cask och 1st fill sherry cask.
En sån här måste jag jaga rätt på. Nja den kostar ju bara ca 100euro.... bäst att ta 2st.
 
Lucka 24
 
Doft: Väldigt söt och kryddig. Majsspriten ger trälim och vaniljsås medan ekfaten ger mycket kryddor i stil med kanel, nejlika och kardemumma. Den här känns rätt överekad i min mun men det täcker ju iaf mer av majsspriten. Vaniljen bara växer och växer med tiden. Den blommiga sliskigheten blir för mycket för mig.

Smak: Den där blommiga, limmiga majsen är väldigt tydlig trots den höga åldern. Supermycket viol, fast på ett dåligt sätt. Kontaktlim och stäslöjdsbänk. Den har kanelen och lite av nejlikan från doften. Ruggigt övergryggt English Breakfast te bistår med en hel del taniner.

Avslutningsvis: Det är nog bara att konstatera att bourbon inte är något för mig. Bourbon behöver inte lagras längre än 2 år, jag ser sällan något som är över 10 år, så att låta den ligga i 24 år på fat är ju lite spännande. Bourbon får ju som bekant bara lagras på oanvända fat, så 24år var väll att ta i, om man frågar mig (när single malt-destillerierna använder ny ek bukar de bara användas till kortare finish-lagringar). Jag orkade inte dricka upp 3cl, så efter halva glaset duttade jag i ca 1/3 portvin, vilket gjorde den bättre. Nä nu ger jag upp på majssprit....
 
***

Kommentera här: