Glenrothes 1997 TWE
***
Det här är en flaska som jag råkade över i ett byte för två år sedan.
Jag vill minnas att jag bytte den mot en single cask Clynelish som jag tyckte var fin, men inte alltför imponerande. Jag vet att man inte ska dömma boken efter omslaget, men jag tyckte att färgen var grymt sexig. Det är knappt att man kan se igenom flaskan. Likt ringen från Mordor hörde jag den viska förföriska löften om sherryinfluenser som marinerar kroppen inifrån och ut.
Jag har aldrig varit mycket för Glenrothes officiella buteljeringar men destilleriet har en karaktär som passar sherry väldigt fint och de oberoende buteljerarna har gång på gång visat att sherryfat + Glenrothes många gånger kan resultera i magi!
Jag har aldrig varit mycket för Glenrothes officiella buteljeringar men destilleriet har en karaktär som passar sherry väldigt fint och de oberoende buteljerarna har gång på gång visat att sherryfat + Glenrothes många gånger kan resultera i magi!
Den här whiskyn destillerades 1997 och buteljerades 2017 av The Whisky Agency (buteljerare) för The Whisky Exchange (butik). Tråkigt nog står det inget om varken kylfiltrering eller hurvida den är färgad eller inte, men i det här fallet tänker jag faktiskt utgå från att den är "obesudlad".
Glenrothes 20yo
Sherry Butt
51,3%, en av 360 flaskor
The Whisky Exchange exkusiv
Doft: Sherry butt you say? No shit Sherlock! Om inte färgen avslöjat den så gör doften det. Här har vi en tjock och murrig sherrybomb. Här får man rota i en kombination av skafferi och garderob, iom att gammalt läder och gummistövlar trängs i jämna mått med torkade fikon och dadlar (som blir tydligare efter lite luft). Personen tordes vara diabetiker med tanke på allt muskovadosocker, lakrist och marsipan som dräller omkring. Efter nån halvtimme hittar jag tametusan lite marsmallows också! Denna borde komma med en insulinpenna!
Smak: Precis som doften så är smaken tjock och fyllig. Något aggresivare än doften. Först kommer dadlar och blandade vinegums, muskovadosocker och bigaråer.... sen mattar frukten av och lämnar tydlig ek med 90% choklad. Lite rostade mandlar mörkrostat kaffe och en puff kanel. Lädret är med från början till slut om än inte lika tydligt som i doften..... nämen där snubblade jag över lite rosmarin och en hint av enbär också. Frukten kommer fram mer efter lite vatten, vilket är att föredra.
Avslutningsvis: Asså detta är en sån där whisky som vissa kommer ha väldigt svårt för. Jag gillar det dock skarpt! Visst det har varit ett väldigt aktivt fat som tar stor plats, men den är mer än bara dadlar och ek. Den har många lager och nyanser, och det krävs så väl vatten som tid för att utforska den till fullo. Det händer ruggigt mycket och den blir inte tråkig. Fans av lätta Auchantoshan och Glenmorangie kanske ska gå någon annanstans. Ni som gillar GlenDronach (eller sherry för den delen) lär man få mota bort med ett kvastskaft. Detta hade utan tvekan varit ett MVG om den hade haft lite mindre gummistövel... (men de kanske försvinner med tiden). Ett solklart köp för sherrytorskar.
Glöm inte vattnet bara....
VG++
***