Ben Nevis #2019
***
Det senaste året eller två har buteljeraren Single Malts of Scotland regelbundet släppt buteljeringar av Ben Nevis, omkring 20-22 år för 1700-2000kr. Jag har provat några av dem och ett antal står i skåpet för framtida bruk. Som bekant är Ben Nevis ett av de destillerier som ligger mig varmast om hjärtat. Tråkigt nog hittar man inte mycket officiell Ben Nevis utanför deras 10yo, vilket gör att de självständiga buteljeringarna blir ovärderliga för oss i Ben Nevis-kulten.
Buteljeringen i fråga finns fortfarande att beställa på Systembolaget för 1779kr, vilket borde anses som ett rätt ok pris för en 22yo single malt med craft-presentation.... beroende på hur den smakar då givetvis.
Normalt sett kan jag vara ganska snabb på beställningsfingret när det släpps post-pubertal Ben Nevis men i det här fallet ville jag prova ett sample innan jag köpte. Anledningen till detta var bland annat några av de märkligare tastingnotes jag sett på senare tid. På Clydesdales (importören) hemsida beskrivs den nämligen som "Söt och kryddig med varm sand, kåda vanilj och touch av ost". Nog för att kåda är en not jag mer och mer uppskattar i whiskys, men varm sand låter weird och ost låter fan bara fel!
Ben Nevis 22yo
Sherry Butt #2019
En av 580 flaskor, 55,3%
Single Malts of Scotland
Doft: Doften är medelfyllig och ganska stickig i näsan. Direkt känner jag tydliga noter av choklad (typ 60-65%) och skogiga (som är ett riktigt ord eller?) örter. Det finns en tydlig not som jag inte kan beskriva på annat sätt än ett mellanting mellan läder och gummi (men inget av det passar riktigt in). Fruktigheten tar baksätet på denna i form av fikonmarmelad, medan chokladen kör och mandlarna skriker "shotgun". Det är dessa som dominerar doften, och med tiden går mandlarna mer åt marsipan. Det finns mycket riktigt en lite unken och syrlig lukt i bakgrunden, men jag skulle inte kalla det ost.... förmodligen "sättet som köket luktar när en ny batch kombucha är klar". Jag tycker dock inte att det är negativt, utan rätt intressant. En skvätt vatten drar den unkna noten farligt nära gammal diskho, så låt vattnet vara.
Smak: Den känns fylligare på smaken, som är söt och potent. Jag hittar granskott och lite enbär som ger en skogig känsla till whiskyn. Trots sötman så har den även bittra, örtiga
noter tillsammans med lite bokna vildäpplen. Det är som att man tagit ovanstående friska, lite bittra, ingredienser och gett dem en sött steviatäcke. Vatten plockar fram en god dos honung. Stundtals för den tankarna till en mer oslipad, inte lika livlig, Arran Bodega.
Avslutningsvis: Ja vad ska jag säga? Jag förstår, men håller inte med smaknoterna på Clydesdales hemsida. De skrev "kåda", jag skrev "granskott". De skrev "vanilj" jag skrev "honung". De skrev "ost" och jag skrev "kombucha-kök". De kanske är i samma ballpark men de spelar inte riktigt samma sport så att säga. Jag gillar den här whiskyn. Den är dock mer ett exempel på hur intressant Ben Nevis kan vara, inte hur bra det kan vara. Jag får verkligen känslan av att det varit ett halvtrött fat som efter 22år fortfarande låter grundspriten lysa igenom väl. Jag gillar den, men jag blir inte exhalterad. Den smakar inte riktigt 22yo tycker jag och jag kommer inte köpa en flaska av den, men jag hade inte ångrat mig om jag hade gjort det heller.
G
***