WhiskyWombat

 

För ca 3 år sedan tog jag och en kompis våra motorcycklar och vallfärdade till de skottska högländerna under några veckor. Det var helt klart en fantastisk upplevelse som jag sent kommer glömma, inte bara för att det var drygt 3 veckor på hoj, inte bara för att det var Skottland, utan även för att det var sommaren då jag äntligen fick besöka mitt underbara GlenDronach!

Vi gick rundturen och tour-guiden var snäll nog att ge oss 5st olika drams i småflaskor att ta med oss. Småflaskor i all ära men jag kunde givetvis inte hålla min MasterCard i styr utan köpte en destillery exklusive samt handbuteljerade 2st flaskor av deras Sherry Puncheon #1444. Det är alltså den sistnämnda som jag har i glaset idag.

 

 

Doft: Onekligen sherryinfluenser, men inte lika skrikig som de äldre utgåvorna. Den har en riktigt tjock och oljig doft, nästan karamelliserad honung, kladdiga dadlar och övermogen honungsmelon. Lite kryddor i bakgrunden, Efter en hälsosam skvätt vatten och lite tid så kommer (jul)kryddorna fram mer tillsammans med muskovadosocker och lite romvanilj. Röda winegumms och sirap av den mörkare sorten. Det här är fylligt, maffigt men rätt ungt.

 

Smak: En väldigt oljig munkänsla. Här kommer tjock honung, dulce de leche och torkade fikon. Kryddigheten snuddar vid coca cola och har med sig något kådigt. Detta smakar väldigt fint, men det är tydligt att den är ung. Vattnet lyfter fram fikonen och lite röda äpplen.

 

Avslutningsvis: Väl värd sina pengar om man frågar mig! Detta är en härlig, oljig och ytterst potent souvenir från ett trevligt destilleribesök. Fatet har varit aktivt under 11år men destillatets charmiga karaktär lyser fortfarande igenom. Den fortsätter förändras vartefter nivån i flaskan går neråt, men med nivån nere vid 1/4 så känns det som att ovanstående är en rättvis skilldring av whiskyn.
GlenDronach kan man lita på!