WhiskyWombat

Nr 1:

Doft: Lätt doft, och det doftar bourbonlagring. Jag skulle tro mestadels refill-fat, kring 10-12 år. Lite gul frukt, mycket vanilj och en tydlig maltighet (typ shortbread). Blandade citrusfrukter. Lika mycket malt som frukt.

Smak: Smaken är fylligare än vad doften hintade åt, vilket är trevligt. Fruktigare än doften. Oljig munkänsla. Det finns en del mandelspån och citronmaräng här. Whiskyn känns lite het så alkoholen ligger förmodligen på 46%... kan vara upp mot 50% också.

Vidare spekulation: En ganska söt bourbonlagring. En bättre ”standardwhisky” alltså. Detta skulle kunna vara från speyside, eller en sötare highland. Jag gissar iaf att det är en ”integrety botteling”, dvs ingen 40% med kylfiltrering och färg. Om detta är en officiell buteljering är det från ett destilleri i samma kvalitet som typ Arran, men jag gissar att det är en independent. Jag skulle nog betala 500-550kr för en flaska av denna.

Facit: The Maverick från Selected Malts, 51,6%, (https://drive.google.com/file/d/1CgHYKtEwz4B-WcSq_uIjgHvRYPJ31mdN/view)

Nr 2:

Doft: Det doftar sherrylagring! Doften är rätt fyllig och är full av söt, lite mörkare frukt. Den känns lite stängd och känns het i näsan. Jag gissar hög % och förmodligen skulle den tjäna på lite vatten. Efter lite tid kommer körsbär och kanel. Lite bittermandel och muscovadosocker faktiskt. Mumsig sherrydoft detta. Vatten gör doften lite tråkigare med ljusare frukt och tydligare honung.

Smak: Jupp här finns det definitivt sherryfrukt. Om det är en sherry/bourbon-blandning så är sherryn dominerande. Den känns inte lika het på smaken som doften. Tyvärr känns smaken mer stängd än doften. Torkade fikon och nybakade kardemummabullar. Smaken känns tyvärr lite tunn.

Vidare spekulation: Om jag ska gissa på region så tror jag highland, den känns inte så sötfruktig som jag brukar tycka att Speyside är, men man vet ju aldrig (förän man kollat i facit). Jag tror att den ligger kring 50-55%. Doften är superfin medan smaken är lite tråkigare. Simmar inte bra.

Facit: Glenrothes 8yo från Selected Malts. 51,8% (https://drive.google.com/file/d/1UhF_ADh_hopEYBomLtHzF8tQTGSrDJgy/view).

Nr 3:

Doft: Helt klart en sherrylagring. Muscovadosocker och syltig frukt. Den känns rätt vital på doften utan att kännas stickig eller het. Jag gissar att den kanske är lite äldre än de tidigare flaskorna, kanske 12-14år. Doften har en del kryddor. Frukten är söt, inte riktigt torkad men syltad/inlagd i sockerlag. Fikon, röda äpplen och nektarin. Trevlig doft måste jag säga. Åt det fylligare hållet. Efter lite tid blommar frukten ut till en rekorderlig fruktsallad. Det är är tametusan superfint!

Smak: Mmmm, fyllig och fruktig smak. Oljig munkänsla. Här hittar jag sherryfrukter men åt det lite ljusare hållet. Jag tror detta är en PX-lagrig. Åter igen, fikon, muscovado och nektariner. Det finns dock en tydlig vanilj och gräddkolaton och, vad jag kallar, ”halvsträv mashmallow” som får mig att tänka på amerikansk ek. Hej hopp, där kom det mjölkchoklad också. Hmmm, OM det är en blandning av bourbonfat och sherryfat så är det definitivt en majoritet av den senare. Alkoholen känns så välbalanserad. Den är fyllig men inte stickig, förmodligen 46-48%.

Vidare spekulation: Om detta är ännu en Selected Malts-buteljering är jag lost. Den känns rätt ung och vital (men absolut inte omogen), men känns ändå så….. välbyggd. Om det hade varit en single cask hade förmodligen alkoholen känts mer och jag tänker att den kanske hade varit lite mer endimensionell. Jag upplever den som just välBYGGD, dvs en blandad produkt (officiell buteljering). Jag vet inte riktigt vilken det skulle kunna vara, för jag är övertygad om att den är minst 46% och okylfiltrerad (även naturlig färg), så jag försöker tänka vilka som gör det. Den har den där söta Speysidekänslan, som en lite mer PX-ig Scallywag, fast mer amerikanska ek-inslag (kanske är ute och cycklar på den dock). Med min tur så är det ett av destillerierna jag inte har smakat, typ Tormore eller Glenturret eller nått. Skulle kanske kunna vara någon jul-buteljering av Scallywag? Jag vet inte vad det är men det är definitivt värt 800kr för 70cl i min bok. HOPPAS att den finns på bolaget!

Facit: Glenallachie 12yo, 46%. (https://theglenallachie.com/whisky/glenallachie-12-year-old/).

Nr 4:

Doft: Oj, här har vi mörk sherryfrukt igen, men jag hittar gummistövel och en del rök. Framför allt så känns den bekant. Har jag druckit denna förr? Alkoholen känns märkbart större på denna än tidigare uttryck, jag gissar 55-57%. Röken växer sig starkare under de första fem minutrarna, sen börjar den dra sig tillbaka igen. Den har något lite skitigt i sig, men kanske mer undervegitation än verkstad. Lite eukalyptus och maritima noter kikar fram också. Ganska föränderlig doft på denna. Gummistöveln som annars brukar förvinna efter 5-10min hänger envist kvar.

Smak: Oj, överraskande mjuk. Alkoholen känns betydligt mindre än i doften, nu känns den tametusan som 40-43%. Jag tror tametusan att detta är kylfiltrerat och officiell buteljering, kanske Diageo. Det finns en grundläggande sötma, röd frukt med den där lilla skitigheten. Även lite mörk choklad. Fan, den känns väldigt tunn på finishen.

Vidare spekulation: Jag sitter och funderar på om detta kan vara en Benromach från sherry- eller portvins-fat. Tankarna går även till Taliskers Port Rouighe, men jag vill minnas den som bättre. Den känns för tunn på smaken för att inte vara en officiell buteljering tror jag. Detta smakar som 400-500kr i min mun. Alkoholattacken på doften får mig att tänka att det har med ung ålder att göra, kanske 6-7år, eftersom smaken kändes så svag (snudd på tunn). Sötman och mjukheten får mig att tänka att detta funkar awesome för nån som vill börja ”lära” sig rökig whisky, men jag är lite besviken. Doften lovar så mycket mer än smaken håller. Jag chansar på en officiell buteljering från Diageo (kanske nån Distillers Edition), från ett sherryfat eller möjligen ett portvinsfat. Det kan inte ligga på mer än 43% eller vara äldre än 8 år känner jag. Det borde, i mitt tycke, inte kosta mer än 500kr för en 70cl. Jag tror detta är kylfiltrerat. De maritima noterna och mellanrökiga karaktären får mig att tänka Talisker, Bowmore eller Caol Ila, även om den småskitiga karaktären får mig att tänka på Benromach eller typ Ardmore. Fan nu ändrar jag mig…. Kan vara en ung Caol Ila eller en Ardmore (jag dricker så sällan någon av dem).

Facit: Zippin från Selected Malts, 45,7%. Batch 002. (https://www.selectedmalts.se/zippin-whisky)

Nr 5:

Doft: Ganska maritima noter med lite torv, men inte alltför mycket. Känns väldigt stängd. Lite blandade citrusfrukter lite vanilj och maräng. Väldigt sluten och diskret doft. Destillatets karaktär är långt ifrån borta. Jag tror fatet skolkat...

Smak: Ganska snäll och mild även på smaken. Det är ingen tvekan om att detta är ett (välanvänt) bourbonfat. Alkoholen känns utan att vara besvärande. Jag skulle tippa på 50-52%. Smaken är rätt ointressant. Tydligt destillat med lite maltkaraktär. Lite vanilj och honung. En svag fruktighet med lite citrus och nån gul frukt men huvudsakligen är den åt det torrare hållet. Spriten är så pass neutral att den känns mer som en grainwhisky, men den är inte lika artificiellt söt som jag upplever att grain brukar vara. Måste nog vara en malt ändå.

Vidare spekulation: Utan tvekan den tråkigaste hittills. Faten har inte hunnit göra alltför mycket men den känns inte omogen som typ en 3åring så jag gissar att dat handlar om ett välanvänt bourbonfat. Jag tycker att alkoholen känns högre än vad de flesta officiella buteljeringar brukar vara. Den känns inte komponerad så det handlar nog om ett single cask. Jag tror faktiskt att denna kan vara okylfiltrerad och den bleka färgen verkar knappast vara resultatet av E150. Jag skulle nog chansa på en Lowland (kanske en Auchentoshan eller Glenkinchie) eller typ en försiktig Highland, men då vet jag inte riktigt vart den där tunna torven skulle komma från. Svår whisky detta. Hade jag vetat hur den smakar hade jag inte köpt den om den kostade mer än ful-vodka. Tyvärr, men jag sparar gärna min lever till något som faktiskt är gott.

Facit: Trade Mark X från James Eadie, 45,6% (https://www.selectedmalts.se/james-eadie)

PS: Måste säga att jag är förbluffad att någon har blandat ihop nått så här tråkigt och valt att buteljera det. Förstå min chock när jag såg listan (se länken) på destillerier som har använts till den här blenden. Destillerier som GlenDronach, Lagavulin, Aberlour och Talisker är destillerier som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns ett klipp på YouTube som beskriver historien och processen för den här whiskyn. Jag är övertygad om att alla inblandade är kompetenta (Dave Broom har definitivt min respekt) men jag hittar inget i den här whiskyn som matchar vad de beskriver i de gamla flaskorna. Jag kan för mitt liv inte förstå vad som hände här....

Nr 6:

Doft: Detta luktar rök innan jag ens hunnit hälla upp den i glaset. Doften bekräftar vad färgen redan hintat åt, att detta är en bourbonlagring. Den initiala rökpuffen var dominant men vartefter jag luktar så kommer snabbt en fin fruktighet fram. Frukten är the usual suspects, päron, äpplen, citrus (typ lemoncurd) och vanilj. Röken har givetvis en dos torv i sig men det är majoriteten rök faktiskt. Den har en lite sötare stil, typ choklad och rökt paprikapulver. Röken blir nästan lite stallig, vilket jag gillar. Riktigt trevligt om man frågar mig.

Smak: Alkoholen känns ganska stickig här, med det är möjligt att röken understryker den. Nu känns det som att alla buteljeringarna har legat kring 46% hitills, men jag tycker detta känns mer som 48-50%. Röken tar minst 50% av uppmärksamheten men frukten finns där. Friska päron (nästan nachipäron), nektarin och vanilj, men även riktigt fräscha noter som rosmarin och gurka (det var ett tag sedan).

Vidare spekulation: Det finns mycket med denna som för mina tankar till Ledaig 10yo. Åter igen är doften det bästa medan smaken lämnar en lite besviken. Nu hade jag chansat på att denna var kylfiltrerar om det inte var för att Selected Malts verkar vara ett tema här, och det skulle vara gode märkligt om de kylfiltrerade whiskyn. Det smakar ungt, förmodligen i stil med de tidigare glasen (8yo). Detta är väldigt angenämt att lukta på men blir lite ointressant att sippa på efter en stund. Inte dåligt på något sätt dock. Jag tänker chansa på att detta är en Ledaig eller Caol Ila (det är inte sällan de rökarna man ser hos självständiga buteljerare). Alla Ledaig jag har smakat har varit maffigare än detta medan jag ofta tycker att Caol Ila kan vara lite klena, så slutsvaret blir därför Caol Ila. Så fort jag har råd med en basic Ledaig, Laphroaigh eller ardbeg så skulle jag köpa dem istället för denna, men för tex 399kr så skulle jag inte skämmas över denna.

Facit: Caol Ila 8yo från James Eadie, 46%. (https://www.masterofmalt.com/whiskies/caol-ila/caol-ila-8-year-old-casks-321763-321775-316478-small-batch-james-eadie-whisky/).

PS: Den första James Eadie-buteljeringen var en riktig flopp i mina ögon. Den här hade fått G om den hade kostat 399kr, men nu inser jag att den här kostar 793kr (!!?!!) för en flaska. Sorry, men för det priset så är denna en råflopp.

Avslut: Jag blev lite förvånad att jag inte var så ute att cycklade som jag trodde att jag skulle vara. Kul med blindprovning. Detta vill jag göra igen!