WhiskyWombat

 

Detta är en buteljering som uppriktigt gjorde mig pepp när jag fick veta att den skulle släppas.
Detta är ett limiterat släpp som lilla svenska Agitator gjorde förra hösten (är jag rätt säker på att det var). Jag har alltid slängt lite intresserade blickar på Agitator från håll, utan att riktigt våga gå fram och säga hej. Men när jag såg att denna skulle släppas tänkte jag att det var dags. Detta är något så ovanligt som en svensk rågwhisky som först har lagrats på amerikans nyek för att sedan slutlagras på lönnsirapsfat! Lönnsirap är ju något jag tycker fantastiskt mycket om och i mitt huvud lär ju rågwhisky vara den ultimata spriten för sådanna fat! Något jag aldrig hört talas om med en smakkombo som låter fantastisk, i en 70cl-flaska för 599kr (vill jag minnas att den kostade). Solklart köp för min del!

 

Jag såg att Emma på Allt om Whisky hade skrivit smaknoter på denna som ändå fick mig att höja på ögonbrynen lite. Jag tänker givetvis inte citera hela resensionen här, men hennes sammanfattning var iaf:

 

Varning: Negativ rant...

Innan jag går vidare till smaknoter vill jag bara understryka hur svensk design VERKLIGEN inte tenderar att falla mig i smaken. Det hjälper ju inte heller att svensk alkohollag försvårar ytterligare för alkoholproducenter eftersom designen inte får försöka eller locka för mycket.
I varje fall, det jag ville komma till är att Agitator tycks ha förlorat ett vad eller något, eftersom man uppenbarligen har ansträngt sig för att göra en så ful design på sina produkter som möjligt. Förutom att de har en smaklös logga så ser flaskorna ut som en big pack refill-bottle för billig handtvål. Ettiketten hade ju gärna kunnat få lämna någon cm att se själva whiskyn också, plus att jag inte fattar hur den lilla megafonen lyckats rymma från Microsoft Words gamla clipart-arkiv och hamna borta på destilleriet i Arboga. När vi ändå håller på så hjälper det inte att jag finner att turkos är den smaklösaste av alla smaklösa färger (se Agitator Single Malt) och orange, som i detta fall, är inte många steg bättre.

Helt ärligt skulle jag kunna fortsätta ranten en A4 till, men känns onödigt.

Jag vill understryka att jag är väl medveten om att man inte ska dömma en bok efter omslaget.... den kan smaka gott ändå. Jag har ju faktiskt rätt varma känslor för destilleriet i sig och min designsmak är väll knappast någon erkänd industristandard, men snälla Agitator, gör en rebranding (det är trendigt).

 

Nåväl, slut på negativiteten och dags att låta whiskyn tala för sig själv...

 

 

Doft: Det första jag tänker på är bourbon. Den har en väldigt söt, rund och fyllig gräddkolanot som förmodligen även kan beskrivas som lönnsirap. Jag känner genast den brödkryddiga karaktären från rågdestillatet samt märkbara eknoter. Vissa kvällar hittar jag dessutom tallbarr. Det luktar faktiskt en hel del lönnsirap och brynt smör. Kanske inte så mycket komplexare än så, utan pretty straight forward. Noll hetta eller stickighet från alkoholen. Allt är som bara lent och gött. Trevlig doft. Luktar som något jag vill blanda i en milkshake.

 

Smak: Hmmm, alkoholen hoppar givetvis fram tydligare på smaken, men stör inte alltför mycket. Återigen så smakar det sött och fylligt. Rågbröd, kardemumma och spiskummin från rågdestillatet ger en najs krydda till de överhängande söta noterna från faten. Precis som i doften dyker det upp tydliga tallbarr vissa kvällar. Gräddkolan har tonats ner men lönnsirapen och eken hoppar fram tydligare i smaken än på doften. Så småningom kommer lite bittra apelsinskal också. Kombon råg, sirap och lite citrus för onekligen tankarna till en av världens bästa desserter, Memma. Smaken är söt, men känns inte nämnvärt sötare än gemene bourbon om man frågar mig. Den blir huvudsakligen torr och kryddig på finishen, vilket uppmuntrar till att ta en sipp till.

 

Avslutningsvis: Det smakar ju vad det är; råg, nyek och lönnsirap. Hade jag fått den serverat blint hade jag absolut sagt att ”det är en bourbon”. Om jag fått det nekat hade jag sagt ”det är en rye på first fill bourbonfat?”. Hade jag fått det nekat hade jag viftat varnande med fingret och sagt ”du ljuger!”. Grejjen är att det smakar verkligen som rye-destillat som har lagrats på nyek och lönnsirapsfat, så ingen som köper den lär väll bli besviken. Grejjen är att i min mun så är det i princip så gemene rye-tung bourbon smakar. Det är runt och fylligt. Det är sött och gräddkola rullad i sågspån. Jag hade verkligen hoppast på något närmare memma, även om tankarna går dit ibland. På pappret känns detta unikt och intressant, men det smakar tyvärr till 90% som något jag druckit förr. Den känns inte alls lika galen som vissa recensioner beskriver den. Det är asnajs att lukta på och helt ok att sippa på, men mycket av flaskan kommer förmodligen åka ner i diverse desserter är jag rädd. Inte kompext eller ens särskillt spännande, men gott helt enkelt. Jag ångrar inte köpet, men my mind remains unblown.

G+
***