Ben Nevis Madeira-cask

***
 
Jag tror inte att jag har resencerat en buteljering från Cárn Mòr på bloggen förut. Det har förmodligen med att göra att alla buteljeringar som jag smakat från Cárn Mòr (som kan räknas på fyra fingrar och ändå ha lite marginal) har hållit en ganska låg ribba. Om jag skulle generalisera Cárn Mòr som buteljerare skulle jag nog säga att de buteljerar whisky som håller för låg ribba, på för låg ålder och för låg alkoholhalt (47,5%) till för höga priser. 
 
Jag har rätt nyligen kommit in i en period där jag vill prova lite andra typer av fatlagringar än klassikerna bourbon barrel och sherry butt, så jag satt faktiskt och vägde mellan denna Ben Nevis på Madeira-finish och en Benrinnes på rom-finish. Båda är rätt skitiga dedstillerier och bådas smakbeskrivningar gav lite höstiga vibbar, så jag kände att båda kunde vara intressanta. Men när Ben Nevis är ett av alternativen så blir det oftast den som får följa med hem. Och Ben Nevis på starkvinsfat är i regel ett vinnande koncept, även i låg ålder.

Som sagt så är detta en Madeira-finish, och jag utgår ju bara från att den har lagrats på ett bourbonfat innan finishen. Madeira är något som jag har koll på vad det är med har väldigt sparsam erfarenhet av, dessutom så är det (i dagsläget) inte en speciellt vanlig fattyp för whiskylagring. Buteljerarens smaknoter snackade om aprikoser och sultanrussin vilket ändå låter både lite intressant och gott.
Det var med försiktig optimism jag drog korken ut flaskan, redan när jag kom hem.
 
 
 
Ben Nevis 6yo
Madeira Cask finish
En av 764 flaskor, 47,5% abv
Buteljerad av Cárn Mór.
 

Doft: Det första som möter näsan är den där typiska Ben Nevis-karaktären. Det är rough, det är sött och bittert (om något nu kan dofta bittert) och det finns en tydlig vinös not. Jag känner honung, blött hö, karamelliserat socker, nässlor och kanske lite gula plommon eller aprikoser. Ju längre ner i flaskan jag kommer desto tydligare blir noterna av rostade jordnötter! Doften känns väldigt ung och även om jag gillar Ben Nevis skitighet så finns det något här som får gomseglet att dra ihop sig. Torrt hö är väldigt najs men det blöta höet jag hittar här är inte speciellt trevligt.


Smak:
Smaken känns lite väl ung. Destillatet är i framkant och madeirafaten blir inte lika tydliga som i doften. Till att börja med känns smaken ganska söt med aprikos och florsocker, men ganska snart kommer de bittrare smakerna fram och gör whiskyn bitande torr. Alkoholen känns absolut aggressivare än förväntat och både tunga och gom drar ihop sig. Detta smakar helt enkelt ofärdigt och för ungt. Finishen bjuder på både honung och aprikosskal och är egentligen godare än själva smaken…. Synd att den är så tunn då.

Avslutningsvis: Ben Nevis kan vara fantastiskt i olika starkvinsfat, även vid ung ålder, men inte i detta fall. Om whiskyn skulle vinna på mer influenser från Madeiravinet kan man diskutera men den skulle helt klart tjäna på längre lagring för att polera upp den lite. Ben Nevis har en karaktäristisk bitterhet som jag vanligtvis gillar, men i det här fallet känns det som att en del av bitterheten kommit från faten. Jag misstänker att detta inte var ett speciellt bra fat, men om det var bourbonfatet eller madeirafatet förblir ju osagt. Icke att förglömma, vad absurt att detta doftar mer och mer som jordnötter! Den noten är ändå lite charmig, men inte tillräckligt för att jag ska gilla doften. Allt som allt kan jag sträcka mig till att det var värd att köpa en flaska.... även om förmodligen gillat Benrinnes bättre. Kan vara bra för mig att påminnas om att alla Ben Nevis som buteljeras inte behöver vara myspys.

 

G
***

Kommentera här: