Ledaig 900161
***
Det är najs när man hittar en single cask whisky som verkligen imponerar. I det här fallet syftar jag på Ledaig #900162. Jag lyckades tyvärr inte hitta fler flaskor av den, men jag körde en siblingstalking och hittade denna. Siblingstalking bygger på logiken att "äpplet faller inte långt från trädet" och därmed inte heller de andra äpplena. I whiskytermer skulle detta innebära att leta efter "systerfat" till den buteljering man gillade, dvs fatet före eller efter. Detta ökar chansen att de är destillerade samma dag och eventuellt har lagrats brevid varandra i lagerhuset, vilket i teorin ökar chanserna för en liknande whisky.
Jag kan dock inte understyrka nog att den här teorin har fler hål i sig än ett durkslag. Det finns inga garantier och bör betraktas som ett "long shot". I tex, GlenDronachs fall tenderar fat som är fyllda 15e januari 1993 vara ruskigt jävla bra, utan uppenbar anledning (ett av livets stora mysterier). I det här fallet med Ledaig, var det inte lika träffsäkert.
Både denna och #900162 är Ledaig som lagrats på sherryfat i 11 år. De är buteljerade av samma buteljerare kring 56,5%ABV. Men det är där liketerna verkar sluta. Det är en massiv skillnad i färgen, de är destillerade 4 månader ifrån varandra och är inte buteljerade samma år. Det viktigaste är att komma ihåg att inga två fat är likadana oavsett när de buteljeras eller var de lagras.
Jag tog som sagt ett long shot och hoppades att denna iaf skulle spela i samma liga...
Ledaig 11yo
Sherry Butt #900161
En av 564 flaskor, 56,8% ABV.
Single Malts of Scotland
Single Malts of Scotland
Doft: Här hittar vi såväl torv som rök, dock med betoning på den senare. Röken har en viss medicinal karaktär som påminner mig om Laphroaigh. När näsan har vant sig lite blir doften mer nyanserad och massor av fuktigt hö tar över doften. Sherryn är svår att hitta. Det kommer läder och torkade örter tillsammans med krut och gammalt koppar. Till och från kikar det fram en umaminot som för tankarna till grillad svamp.
Krut brukar skrika svavel, men inte i det här fallet. En stickig, rökig käftsmäll för bihålorna.
Krut brukar skrika svavel, men inte i det här fallet. En stickig, rökig käftsmäll för bihålorna.
Smak: Denna är het och väldigt stickig. Whiskyn bedövar tungan och så länge man inte gillar att slicka på batterier och citronsyra så tjänar man på att tämja denna med lite vatten...
Sådär ja, det behövs inte mycket för att den ska lugna sig. Röken blir BBQ-sås på grillade portabello och lite svartpeppar. Den är inte lika medicinal som doften, även om det hänger kvar lite grann. Lite chiliflakes och rå ingefära. Till och från hittar jag lite subtil mint. Sherryn är inte tydlig men jag gissar att det är den som ger vibbar av BBQ-sås.
Sådär ja, det behövs inte mycket för att den ska lugna sig. Röken blir BBQ-sås på grillade portabello och lite svartpeppar. Den är inte lika medicinal som doften, även om det hänger kvar lite grann. Lite chiliflakes och rå ingefära. Till och från hittar jag lite subtil mint. Sherryn är inte tydlig men jag gissar att det är den som ger vibbar av BBQ-sås.
Avslutningsvis: Siblingstalking kan ju inte funka alla gånger...
Den som vill ha en rökbomb kommer definitivt gilla detta. Jag gillar helt klart rök men rökigheten kombinerat med den heta spriten gör whiskyn lite för aggresiv och överväldigande för min del. Alkoholen framhävs och den känns 10%abv starkare än vad den är. Om man experimenterar lite så hittar man dock till slut en lagom ratio med vatten. Hade whiskyn inte varit så het så hade den nått VG/VG+.
Jag provade att blanda denna 50/50 med Dailuaine 16yo, vilket gjorde den sjukt mycket bättre. Whiskyn lugnar ner sig avsevärt och sherrynoterna från Dailuaine lyckas armbåga sig fram ut all rök och umami. Resultatet blir något som överträffar de båda buteljeringarna var och en för sig, så jag valde helt enkelt att slå ihop det jag hade kvar av båda flaskorna i en flaska.
Jag provade att blanda denna 50/50 med Dailuaine 16yo, vilket gjorde den sjukt mycket bättre. Whiskyn lugnar ner sig avsevärt och sherrynoterna från Dailuaine lyckas armbåga sig fram ut all rök och umami. Resultatet blir något som överträffar de båda buteljeringarna var och en för sig, så jag valde helt enkelt att slå ihop det jag hade kvar av båda flaskorna i en flaska.
G+
***