WhiskyWombat

 

Hösten är som vackrast här i norrland och frosten biter på mornarna. Högsäsong för höstwiskyn!

 

För många innebär hösten återkomsten av stickiga Islay-rökare och maffiga sherrybomber, och jag har lyckats kombinera båda. Detta är dock ingen Islay utan en rökt version av Benromach från Speyside utanför Elgin. Destilleriet ägs sedan 1993 av buteljeraren Gordon & MacPhail.

 

Benromach har en relativt liten produktion och gör lite mer krävande whisky som riktar sig mer till whiskynördar som önskar lite mer utamanande komplexitet. Den har lite av den gammeldagsa "funken" (jag tänker även på Glen Garioch, Springbank, Glen Scotia, Ben Nevis, m.m) som vissa älskar. Jag har relativt nyligen fått upp ögonen för Benromach och jag blev mer eller mindre kär i somras under min resa i Skottland. Jag och min flickväns familj bode på Stonefield Castle och där smakade jag deras 10yo cask strength. Jag insåg att Benromach var värd mer uppmärksamhet än jag gett det.

 

Den här buteljeringen är den senaste batchen av deras rökiga Peat Smoke-serie. Det som skiljer denna från de tidigare är att den är lagrad 100% på 1st fill Sherry hogheads (ni vet hur jag är). Kraftig rök tillsammans med maffig sherry kan vara helt underbart (tex Ledaig #900162). Whiskyn är destillerad 2010 och buteljerad 2018, så vi snackar om en 7-8år gammal whisky. Detta tillsammans med alkoholhalten garanterar om att denna inte kommer vara mesig iaf!

 

 

Doft: Oj, väldigt jordig, rökig och svampig doft. Den har en stickighet som mer kittlar än bränner. Gott om färsk svamp där ingen brytt sig om att rensa bort jorden. Snart kommer de sötare nyanserna med honung, balsamico och saftiga apelsiner. Röken finns runt omkring men tar inte över. Efter ca en halvtimme och några droppar vatten kommer sherryn fram mer i form av russin och tydligare apelsiner. Även en näve sågspån och lite mörk choklad.

 

Smak: Den är, som förväntat, rätt skarp utan vatten. Röken ger en känsla av aska jord och grafit. Eken är betydligt starkare än i doften. Smaken håller inte samma komplexitet och maffiga, fylliga munkänsla som utlovades i doften. Men ge den några droppar vatten och låt den lugna sig en halvtimme så öppnar den verkligen upp sig. Den blir fylligare med mer nyanser av balsamico apelsinmarmelad och rostad vass. De jordiga noterna är definitivt kvar men svampen är nästan borta. Finishen domineras av vass och mörk choklad.

 

Avslutningsvis: Först blev jag rätt besviken och kände inte att den höll vad den lovade, men efter lite vatten och mycket luft så blev den mycket mysigare. Nu har jag svårt att dricka den utan ett leende på läpparna. En perfekt whisky för säsongen helt enkelt!
Shit alltså, jag måste prova mer Benromach!