Scallywag

***
 
Alla har vi väll hört talas om det anrika destilleriet Scallywag som öppnade redan 1297f.Kr av William Wallace.... ok, uppenbarligen bullshittar jag med råge.
 
Scallywag är ett märke från buteljeraren Douglas Laing. DL har en serie med blended malts (ni minns väll vad det är från whiskyskolan del 1?) där varje whiskyregion i Skottland har fått en egen buteljering med tillhörande maskot.
 
Big Peat, är blended malt med destillerier från Islay.
Scallywag, är blended malt med destillerier från Speyside.
Timorous Beastie, är blended malt med destillerier från Highlands.
The Epicurean, är blended malt med destillerier från Lowlands.
Rock Island (tidigare "Rock Oyster"), är blended malt med destillerier från Islands.
The Gauldrons, är blended malt med destillerier från Campbeltown.
 
Var och en av dessa är malt från regionens destillerier och tanken är att varje buteljering ska spegla regionens smakkaraktär. Jag rynkar ju lite halvsyniskt på näsan när man snackar om regionskaraktär (fan, jag borde verkligen skriva regions-inlägget snart) men jag gillar ärligt talat vad DL har gjort här.
 
Som sagt så har alla buteljeringarna en egen liten maskot och i det här fallet är Sweet Little Scallywag (typ "söt liten rackare") modellerad efter ägarens, Fred Laings, foxterrier, med en liten monokel och saknar en framtand. Lite gulligt tycker jag iaf. Scallywag är som sagt blandad på olika speyside-destillerier, som bland annat inkluderar Macallan, Mortlach och Glenrothes. Whiskyn är en mix av sherryfat och bourbonfat. Som ni ser så är detta en NAS (non age statement) whisky, men den finns även som 10yo, 12yo och 13yo (som jag har för mig är exklusivt sherrylagrad) samt cask strength editions. För tillfället finns endast den här NAS-versionen på Systembolaget för 499kr.
 
 
Scallywag
Douglas Laing
46%,
Oficiell Buteljering
 
Doft: Mmmm, här finns mycket blandad frukt. Friska blandade citrusskal, nektariner, färska conferance-päron och vaniljfudge. Vaniljfudgen blir så där tjock, som i An Cladach. Längst bak fins något smått jästigt, men som blir fint i sammanhanget. Jag vet att det är en betydande del sherryfat i denna, men jag tycker att bourbonfaten är minst lika påtagliga.... men jag är ju rätt sherry-skadad också.
 
Smak: Lika mjuk som doften antyder. Snäll men absolut inte vek. Här finns gott om konserverade päron, gräddkola, hackade mandlar och lemoncurd. Och honung... massor med honung! Det finns en örtighet långt bak som påminner om dragon och nästan gröna äpplen. Lite färsk ananas också.... kanske lite apelsinzest.
 
Avslutningsvis: Riktigt trevlig whisky. Den är fruktig, rik på fudge och väldigt "more-ish", lite som speysides version på Bunnahabhain An Cladach. Vissa kvällar hittar jag nästan en vaxighet som för tankarna till en fruktig Clynelish. Nu är jag nästan halvvägs ner i flaskan och kan konstatera att vissa kvällar är den bra och vissa kvällar är den VÄLDIGT bra! Hur denna kan ligga under 80p på Whiskybase är för mig ett mysterium. Kort sagt en underbar standardwhisky som överglänser ganska många alternativ under 500-lappen. Lysande exempel på att NAS kan vara finfint!
 
VG
***

Kommentera här: