Wild Turkey 101
***
Jag har tidigare sagt "Nä nu ger jag upp på majssprit...." men varför låtsas som att man är något annat än en hycklare? So here we go again.
Den här whiskyn har blivit ganska brett lovordad från både bourbonnördar och single malt entusiaster. Den har många gånger kallats för en "no brainer" och med smaknoter som lönnsirap, pecanpaj, körsbär, vaniljfudge etc, så låter det onekligen som det. Ajuste, och den kostar endast 479kr och ligger på 50,5% också!
Ska jag vara ärlig så känner jag att den förmodligen inte är hälften så bra som den beskrivs, men om den bara är hälften så bra så lär den fortfarande vara köpvärd. Det är ju dessutom ganska betryggande att jag mer och mer insett charmen med drinkar, så i värsta fall har jag en drinkbas i skåpet.
Jag försöker att inte vara så cynisk när det kommer till bourbon, men jag tenderar verkligen att tycka att de flesta är enkelspåriga slöjdsalar nedtryckta i en flaska. I min mun är bourbon i regel något skräligt och simpelt som saknar finess. Detsamma kan iofs sägas om tex varmkorv i en matkontext, men nog fan kan jag uppskatta det ibland ändå.
Något annat som sticker lite i ögat på mig är den amerikanska branding-modellen. Jag tycker att det känns väldigt drygt att ett destilleri kan göra 18 olika brands av bourbon, varpå de inte ens behöver ha destillerat spriten själv. Sen tillkommer ju att tametusan ALLA(ich) bourbons kommer från Kentucky, ett ortsnamn som inte kunde kännas mer hillbilly om man så gav det halvknäppta hängselbyxor i denim, ett halmstrå i munnen, tribaltatueringar och bondbränna. Men hey, jag är fullproppad av orimliga fördommar så man ska ändå ta mig med mer salt än allvar.
Sådär ja, nu när jag har varit lite ful i mun kan vi ju se om whiskyn kan skölja bort det.
Wild Turkey 101 proof
Kentucky Straight Bourbon
50,5% abv
Oficiell buteljering
Doft: Som alltid med bourbon så är doften väldigt fyllig och söt. Den har den klassiska träslöjdsalen (träspån och trälim) som jag brukar hitta i alla bourbons. Jag skulle dock vilja säga att den här känns aningen fruktigare än de bourbons jag testat tidigare. Jag hittar en aning glögg, men inte alltför mycket. När den har fått öppna upp sig lite kommer en ny doft som blir dominerande, nämligen havrekakor med russin (ni vet sånna där gammeldagsa som knappt finns i Sverige längre). Vaniljen är tydlig också. Jag tycker mig känna den där brödkryddiga noten av rågdestillat tillsammans med lite lönnsirap. Dock, oavsett hur länge den än får stå, så blir jag aldrig av med slöjdsalen...
Smak: Genast är smaken stor, söt och ganska het från alkoholen. Slöjdsalen hänger kvar, men lämnar lite mer plats åt lönnsirap, vaniljfudge och lite kanderade apelsinskal. Smaken är som en poplåt, mycket av samma utan att vara särskillt komplext.
Avslutningsvis: Som vanligt med bourbons så finns träslöjdsalen där. Träigheten lär ju onekligen bero på den strikta användningen av nya ekfat och jag misstänker att det sötaktiga trälimmet kommer från majsdestillatet. Det irriterande är att det finns mycket att gilla i bourbon, speciellt om man är en godisråtta som jag, om man bara tog bort slöjdsalen. Detta må vara en av de absolut bästa bourbons jag har smakat men den faller på samma svärd. Jag tror att om man hade bytt ut två tredjedelar av majset mot korn och/eller råg och lagt denna i 10år på 2nd fill bourbonfat så hade det kunnat bli något som verkligen fallit mig i smaken.
Det är ingen fråga om att denna är smakrik. Den är otroligt fyllig, men inte särskillt komplex, vilket gör den till en ypperlig drinkingrediens enligt mig. Denna är som gjord för en old fashoned med lönnsirap, Old Time Aromatic Bitters (tänk pepparkaka) och en skiva apelsinzest. Man kan till och med halvera lönnsirapen tycker jag.
Man ska aldrig säga aldrig men för varje gång jag samkar en bourbon så blir jag mer och mer övertygad om att det inte är nått jag vill sippa. Nä nu ger jag upp på att SIPPA majssprit.... men vatusan, man ska väll ha några Old Fashoned i sitt liv också.
Det är ingen fråga om att denna är smakrik. Den är otroligt fyllig, men inte särskillt komplex, vilket gör den till en ypperlig drinkingrediens enligt mig. Denna är som gjord för en old fashoned med lönnsirap, Old Time Aromatic Bitters (tänk pepparkaka) och en skiva apelsinzest. Man kan till och med halvera lönnsirapen tycker jag.
Man ska aldrig säga aldrig men för varje gång jag samkar en bourbon så blir jag mer och mer övertygad om att det inte är nått jag vill sippa. Nä nu ger jag upp på att SIPPA majssprit.... men vatusan, man ska väll ha några Old Fashoned i sitt liv också.
G
***