0 Läs mer >>
***
 
Glenturret, ett destilleri som, iaf nu för tiden, många har blandade känslor kring.
 
För några år sedan fick Glenturret nya ägare, nämligen Lalique, som är ett franskt parfymmärke. En helt ny core range lanserades med ett tydligt budskap; detta är en lyxprodukt.
Priset för denna 12yo ligger på 850-900kr, vilket är väldigt mycket för en basic 12yo. Flaskorna är numera tunga art deco decanters som är så bastanta att de får bandvagnar att framstå som bräckliga fuskbyggen. Ettiketterna fick en mer clean look, och alla åldersangivna utgåvor blev uppmärkta med året de släpptes (detta är 2022 release). Det försöker verkligen skrika ut "klass, exklusivitet, och ´as seen on Mad Men´". Mycket här luktar som en sämre version av Bladnochs marknadsföring. För mig rimmar det även ganska dåligt när Glenturret försöker skryta med att de "värdesätter att använda återvunnet material" till deras kartonger som är "100% recyclable". Herregud människor, vad spelar 30g kartong för roll för miljön när själva flaskan väger mer än jag gjorde när jag föddes?
 
Vill folk verkligen betala för all denna pråliga marknadsföring då? Najaaaeeee, är min bestämda åsikt. Lyx-brandingen och priset är något som många har klagat på..... men den ska tydligen smaka gott ändå. Många beskriver denna som en "old school sherried whisky", ett sätt att säga att den inte bara är en söt sherrybomb. Den verkar ha blivit lite av ett guilty plesure, dvs nått man hatar att man gillar.
 
Är det något jag ogillar mer än premiumisering och franska lyxföretag, så är det ändå snobberi, dvs jag ville inte dömma ut whiskyn utan att ha smakat den. Och om jag ska vara ärlig, priset är ingen dealbreaker för mig. Ben Nevis 10yo, Bladnoch 11yo och Scapa 10yo är yngre whiskys i samma prisklass som jag verkligen gillar och fortsätter att fylla på med i skåpet. Smakar det gott så är en tresiffrig prislapp inget som hindrar mig.
 
 
Glenturret 12yo
2022 release.
Sherry casks
46% abv
Officiell buteljering
 
Doft: Jag fattar vad alla menar när de säger att detta är "old school" sherrylagrad whisky, även om jag tar alla sånna formuleringar med en nypa salt. Men det är den där inte så söta, umamirika sherrykaraktären. Jag hittar dadlar och hallon, ganska mycket ekiga kryddor (mest kardemumma), den där fylliga umamin och en hint av gammalt läder. Det finns nått som för tankarna till tomatmarmelad (om någon har smakat det förut) och torkad timjan. Det finns inte mycket vanilj här.
 
Smak: Det första jag lägger märke till är att det finns en gumminot här som jag inte hittade i doften. Jag känner snabbt att kryddigheten kommer före frukten, vilket är lite ovanligt. Smaken är inte speciellt söt, ens när frukten kommer utan håller sig lite taninsträv. Fruktigheten yttrar sig som torkade fikon, bakade rabarber och nypon. De kryddiga och alltmer sträva noterna för tankarna till oljade ekmöbler, rosepeppar och när man stoppar en använd Earl Grey-tepåse i munnen för att suga ut det sista teet innan man slänger påsen (aka tanin-overload).
 
Avslutningsvis: Den här relativt osöta och sträva typen av sherrylagring är vad många brukar syfta på när man säger "oldschool" sherrylagring, speciellt när den har den här nivån av umami. Jag känner mig väldigt övertygad om att det är en stor andel fat av europeisk ek i blandingen, iom de tydliga taninerna och stora ekinfluenserna som hunnit komma under 12 år. Lite kul att hitta nypon i en whisky, vilket jag inte kan komma på att jag gjort förut. Jag får en stark känsla av att folk som gillar att dricka Barolo-viner även skulle gilla den här stilen av whisky. Detta hänns för övrigt som en whisky gjord för att paras ihop med en fet charkuteribricka.
Jag tycker att strävheten kan bli lite för mycket ibland samtidigt som det finns en lite pepprig hetta från alkoholen. Den har helt enkelt hunnit få mycket fatinslag utan att spriten har hunnit lugna ner sig. Detta känns ännu tydligare om man försöker dricka den tillsammans med något sött, då whiskyn bara blir för sträv och bråkig, med memma som ett möjligt undantag. Det är inte en helt enkel whisky och den kräver att man är "in the mood", vilket jag inte alltid är. Det har faktiskt varit ganska lätt att sträcka sig förbi den här och en handfull flaskor har hunnit öppnas och tömts sedan jag öppnade denna. Jag trodde tyvärr att jag skulle gilla den mer än jag faktiskt gjorde. Den får tyvärr stryk av de flesta jag har smakat i prisklassen, för att inte tala om att man får en Speyburn 18yo för en hundring till.
Nja, jag ångrar nog inte köpet riktigt, men det lär inte införskaffas några fler iaf.
 
G
***

Glenturret 12yo

0 Läs mer >>
***
 
Eminente är en Kubansk rom, vars 7-åring finns stadigt tillgänglig på Systembolaget. Detta är deras Limiterade(?) 10-åriga release som fanns på Systembolagets tillfälliga sortiment.
 
Jag vet inte mycket om Kubansk rom och det jag vet har jag lärt mig från Steve. Som jag förstår det så gör de, i regel, en lättare typ av rom som behöver ett särskillt tillstånd från staten om de ska buteljera över 40-41% abv (dvs i regel låg alkoholhalt). 
Så, varför skulle jag få för mig att köpa något som, mest troligt, är lätt och alkoholsvagt, när jag vanligtvis föredrar kraftig, alkoholstark rom? Well well, låt mig förklara hur min hjärna funkar....
 
Jag satt och kollade runt på Systembolagets hemsida för malternatives och snubblade över Eminente 7yo som hade en fasligt snygg flaska. När jag ska hitta något nytt att testa nu för tiden så letar jag gärna upp en snygg produkt (snälla döm mig inte alltför hårt) och kollar sedan upp recensioner på dem. Verkar det gott eller kul så är chansen stor att jag köper en flaska. När jag såg Eminente så kollade jag efter reviews på youtube, och en av de få jag hittade var av Steve the Barman´s video. Jag gillar Steve, så jag slängde mina hårt förvärvade 550-ish kronor på Systembolaget för att se om Steve hade rätt. Jag gillade den faktiskt så pass att den har varit på min "permashelf" (dvs jag har den alltid hemma) sedan dess. När denna dök upp för typ 300kr mer så kändes det som ett rätt enkelt köp. Skillnaden mellan denna och 7-åringen är, förutom åldern givetvis, att denna har "french oak" i lagringen. Det skulle kunna vara nya fat av fransk ek, men jag utgår från att det handlar om cognac/brandy-fat. Normalt sett så gillar jag inte vad cognacsfat gör med whisky, men jag har märkt att det KAN funka riktigt fint för rom.
 
Det är svårt att se på bilden nedan, men etiketten har en bild på Kuba, där man har gjort om ön till en krokodil. Således har även flaskan fått texturen av krokodilskinn. Ett perfekt exempel på en flaska som är så dekorerad att jag vanligtvis misstänker att man kompenserar för ett halvdant innehåll.
 
 
Eminente 10yo
French oak finish
43,5% abv
Officiell buteljering
 
Doft: Den har en doft som är på den lättare halvan av spektrat. Det finns tydliga inslag av körsbär, torkad papaya, salt caramell och riktigt tydlig mörk choklad. I bakgrunden ligger inslag av valnötter och mahogny-trä. Jag tror att den finns lite spår av kaffe här också.
 
Smak: Smaken är lätt till medelfyllig. Munkänslan är inte oljig men den är otroligt rund. Först kommer fruktigheten, med mer körsbär och torkad ananas. Sen kommer chokladen, som ligger mer åt mjölkchoklad nu, tillsammans med vaniljfudge. På finishen kommer det som folk beskriver som tobak. Nog kan det spela lite i piptobaks-ligan men jag vill nog mer beskriva det som ett träigt, aromatiskt svart te. Här kommer även lite mer hetta från alkoholen än tidigare, faktum är att det känns som mer än 43,5%. I regel hittar jag inte det där mysiga mahognyträet, även om det har dykt upp ett fåtal kvällar. Den saknar den där tunga arrack-karaktären som många rom kan ha.
 
Avslutningsvis: Asså det här är så himla fint! Gillar man äldre, sherrylagrade whiskys så ligger detta väldigt nära i profil, för en spottstyvel av priset! Det känns ändå ganska anmärkningsvärt med tanke på att det inte finns några sherryfat i mixen. Jag önskar bara att den hade en oljigare munkänsla. I min mun så är detta absolut ett steg upp från deras vanliga 7yo. Den är mörkare och mer mogen än 7-åringen som är mer fruktig och livlig. Just att den är så lätt och mjuk i karaktären gör att den känns mycket elegantare än de flesta andra rommer jag har smakat. Detta är definitivt en sipping-rom och inte en drinkingrediens. Dock hade jag väldigt gärna sett att den var lite oligare och kanske buteljerad på 46-48%. 
Det är så otroligt lätt att sitta och sippa på denna och fantisera sig bort till en kubansk uteservering. Där hade jag vilja sitta med en cuban coffee, ett glas Eminente 10yo, en cigarill i mungipan och en halvsliten hatt på huvudet.... ja ni vet, alla de där klyschorna om Kuba som skandinavier vill ska vara sanna! Om/när denna kommer tillbaka till Systembolaget blir det att köpa ett par flaskor till. Nu om ni ursäktar mig, måste jag spela lite mer Rodrigo Amarante och sippa vidare på denna i lugn och ro.
 
VG
***

Eminente 10yo

0 Läs mer >>
***
 
Något har hänt sedan jag provade en Balblair senast. De har bytt design på flaskorna och har gått från årgångarna till vanliga åldersangivelser... förvisso hände det för länge sedan, men det var ett tag sedan jag drack Balblair, ok?
 
Eftersom Balblair inte längre säljs i Sverige så fick jag passa på att köpa den här på färgan när vi for till Finland förra sommaren. Jag tror jag betalade 890-something something för den här 1-liters flaskan. Jag var faktiskt ute efter en Redbreast 12yo, men eftersom den var slut så fick det bli en sån här ist. Faktum är att priset matchar Redbreast 12yo rätt bra, och då är detta en 1-liters flaska på 46% ist för Redbreast´s 70cl på 40%.
 
Whiskyn är lagrad på bourbonfat med en finish på first fill spanska sherryfat. Det säger ju inte jättemycket, men jag utgår från att vi snackar nått år (om ens det) på oloroso-butts. Balblair är ett relativt lätt och elegant destillat så jag är faktiskt glad att whiskyn bara har fått en finish på sherryfat och inte hela 15 år, för jag tror faktiskt att faten skulle totalt putta av destillatet från scenen då.
 
 
Balblair 15yo
Sherrycask finish
46% abv
Officiell buteljering
 
Doft: Som alltid med Balblair som doftar detta lent och elegant. Doften är verkligen inget som hoppar upp och skriker, utan du kan utan problem stoppa ner hela näsan och dra långa andetag. Doften är väldigt fruktig och len. Jag har inga problem att hitta röda äpplen, vanilj, körsbärsmarmelad, apelsinzest och en aning stjärnanis. Noterna ligger tätt ihop så det är lite svårt att plocka ut var och en. Det finns den svagaste not av mjukt läder, som tillsammans med körsbären och stjärnanisen stärker mina misstankar om att det huvudsakligen är olorosofat i mixen.
 
Smak: Även smaken är väldigt len och elegant. Den är på gränsen till för elegant för min smak och jag hade gärna sett lite fylligare munkänsla. Mycket likt doften hittar jag röda äppelskal, vanilj, avsevärt tydligare ek än i doften vilket framhäver whiskyns ålder. Jag hittar även lite gula plommon i bakgrunden. Tyvärr har körsbarsmarmeladen inte hängt med från doften. Det finns en nästan sockersöt sötma som får mig direkt att tänka på de där godishalsbanden man köpte när man var barn, ni vet de där hårda runda pärlorna i rosa vitt och blått. Finishen har en tydlig ekighet och nästan lite örtig karaktär.
 
Avslutningsvis: Detta är en whisky som näst intill ställer sig som motsats till Wild Turkey 101. Medan kalkonen är vrålande men tämligen simpel så är detta mer komplext, elegant och subtilt. Kalkonen funkar utmärkt som filmwhisky medan jag tror att denna skulle vara tämligen tråkig till en film. Den kräver att man fokuserar och letar lite för att hitta alla nyanserna.Doften är nästan fantastisk och smaken är väldigt god. Jag kan verkligen sitta och lukta på den här hur länge som helst, även om den är lite i det mildaste laget. Whiskyn följer helt klart Balblairs karaktär; dvs finstämd, fruktig och len, men saknar kroppen och munkänslan för att lyfta upp den till vad den skulle kunna vara. Över lag är jag väldigt nöjd med köpet och det är tråkigt att den inte finns på Systembolaget längre. Med ungefär samma literpris som Bunnahabhain 12yo så skulle jag, med tämligen liten marginal välja Bunna, men helst avstår jag från att välja alls. Redbreast skulle jag behöva smaka igen för att yttra mig om, men från minnet så lutar det åt Balblair 15yo. Det här är en superfin whisky, och jag är väldigt nöjd med att ha en liters-flaska av den. Kommer absolut köpas igen när jag får tillfälle!
 
 
VG
***

Balblair 15yo

0 Läs mer >>
***
 
I höstas hände något. Scapa, som tidigare haft typ en eller två buteljeringar för travel retail (som ingen har låvordat, snarare tvärtom) gör plötsligt en rebrand och lanserar en ny core range. Man släppte en 10yo, en 16yo och en 21yo där de första två buteljeras på 48% och 21yo buteljeras på fatstyrka(!). Whiskyn är okylfiltrerad även om den är färgad, men vet ni vad? Det där med färgen skiter jag mer eller mindre i. Jag är bara glad att man kör en bra abv och INTE kylfiltrerar, vilket ändå är det mest betydande för smak och mynkänsla. Det är svårt att säga att man "höjde" priset i samband med rebranden (eftersom det knappt fanns någon core range att jämföra med) men man satte en prisnivå som fick de flesta att rynka på näsan.
 
Jag tycker ändå att detta är askul. Många självständiga buteljerare buteljerar ibland malt som titeleras "Secret Orkney", vilket har blivit synonymt med Highland Park, eftersom Orkney bara har två destillerier och Scapa har knappt funnits. Men nu går man alltså från närmast obefintlig till stadig core range med riktigt snygg design.
 
Men det är ju ändå smaken som spelar roll. Man har valt att lagra all sin whisky uteslutande på bourbonfat, vilket känns uppfriskande i dessa tider. Man kan egentligen sammanfatta alla recensioner jag har läst med ett ord; "fruktbomb". De officiella smaknoterna för denna på Scapas hemsida lyder som följande:
 
"Notes of fresh slices of pineapple anf mango ice cream lead into notes of moreish créme brülée, honey topped pancakes and cinnamon buns with a hint of citrus peel."
 
Det låter tametusan underbart i mina öron, men jag är ju väl medveten om att (speciellt producenternas) smaknoter kan vara väldigt förskönande och smått missvisande. Jag kunde dock inte hålla mig så jag köpte Scapa 10yo till mig själv som födelsedagspresent. Inte det dyraste eller mest speciella, men definitivt något jag är nyfiken på!
 
 
 
Scapa 10yo
Bourbon casks
48% abv
Officiell Buteljering
 
Doft: Shit, till en början känns doften ganska medelfyllig men om du låter den stå i glaset 10min så kommer doften öppna upp dig och bli riktigt intensin. Just nu sitter jag typ 70-80cm från glaset och jag känner doften utan problem. Nåväl, kul att den luktar mycket, men luktar den gott då? Jupp, jag hittar en hel del gul frukt. Vi snackar papaya, ananas, winegummin, mandarin och kanske lite mango. Det finns absolut marsipan och lite vaniljig ek om man puttar bort frukten lite. Kanske lite salt caramell-sås också.
 
Smak: Smaken har samma gula fruktighet, så tänk gula äpplen, mandarin och mango. Men smaken får en bra munkänsla med alkoholen och den snälla strävheten från eken. Dessutom har smaken mer krydda än doften, i form av väldigt len kanel och mild stjärnanis. Den känns dock inte riktigt olijig i munkänslan utan det är len frukt med lite taninbett.
 
Avslutningsvis: Jag gillart! Jag försöker hålla mig själv i schack lite grann, men jag får mycket samma vibbar som jag fick av Bladnoch 11yo, om man tar bort de fermenterade noterna och yoghurten. Många andra pratar om hur otroligt fruktig den här whiskyn är, men ingen snackar om hur snygga kryddor som finns i den också!
När man undersöker whiskyn närmare är det lätt att få känslan av att det är äldre whisky i blandningen. All frukt är tropisk, det finns en tydlig men mjuk kryddighet och alla noterna samspelar väldigt väl. Den känns inte alls "ung" och jag vet flera 12yo och 15yo whiskys som smakar yngre än denna. Jag blir helt klart imponerad! Om jag hade hittat sånna här whiskys i början av "karriären" så hade jag nog inte fått den tydliga preferensen till sherryfatslagrat whisky som jag har. Många har gett Chivas skit (eller åtminstånde smuts) för priset på Scapas nya core range. Denna kostar ca 65 euro (725kr) vilket är i högsta laget för en 10yo, men det är fortfarande 100kr billigare än Ben Nevis 10yo. Beroende på humör så skulle jag våga säga att denna slår Ben Nevis 10yo, vilket jag inte säger lättsamt. För mig är det ingen tvekan, detta är 65 euro gott!
Shit vad sugen jag blir att köpa en flaska av deras 16yo och ett par flaskor till av 10yo, för detta vill jag tametusan alltid ha hemma!
 
 
VG
***

Scapa 10yo